all the time in the world

... jag tyckte jag hörde hur någon gick i rummet. Jag hörde andetag. Kände närheten av någon, var helt säker på att någon satt på stolen framför orgeln och bara tittade på mig. Både jag och Sanna är säkra på att det finns spöken i sandvik. Jag sov där i natt, jag skulle fiska kräftor med farfar. Moa och jag gick och la oss runt 12, sista gången jag kollade på klockan var den runt 4. På den tiden hann jag tänka igenom allt. Det är så sjukt mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Allting om morfar, och allt annat. Klockan 6 väckte farfar mig för att åka och ta upp burarna.

Nu sitter jag hemma med voven, jag är på den platsen jag hellst inte av alla ställen i välden vill vara. Jag vill vara vart som hellst utan att vara hemma. Vi var hos morfar förrut, som ett slags farväl. Jag satt vid hans sida och jag grät och grät, varför han, varför den sjukdomen, varför nu...

Jag vill vara hos dig nu . . och mina tankar bara snurrar. :/