Du försöker ställa mig mot väggen men jag står aldrig still, för jag tror att livet just har börjat och det blir , ja det blir vad man gör det till. Jag är ett glashus och du en sten, och jag försöker verkligen se igenom dig.
Man kan ju undra vad du ville få ut av det hela? Eller juste. Det vet jag ju. Synd om man skulle tas som en idiot.
Det var länge sen. Jag borde ringt men åh ringa nu känns lite fånigt och kort.
nu ska jag hur min tekniska sida fungerar, om jag lyckas, så lär ni märka av det! en är klar, nu återstår det och se... tjiiing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar