måndag 8 februari 2010

som jag och fröken svår

Oj vad jag är nära nu, hoppas bara att jag klarar andra delen nu. För jag vill snart kunna parkera mig vart jag vill, när jag vill.  thihih!


jag vill förändra någon av oss, men jag vet inte hur man gör. Jag andas in, och det känns som första gången du håller om mig och jag vågar hålla kvar. Vi kanske ljög, fast vi sa att det var sant. Vi var aldrig kära i varann, det känns precis lika dant. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar